Alla gör vad de vill och är bra på och gör det gratis!

Det tror jag det finns olika syn på, beroende på artistens egen inställning till fildelning. Såg förresten att du postat samma kommentar på Sydsvenskan: http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/02/11/sydsvenskan-on-the-pirate-bay-english-version/#comment-88347

Det är egentligen inte upphovsrätt utan copyright det handlar om. Detta är mycket viktigt för att klargöra vems intressen som står på spel. Upphovsrätt och copyright är två olika saker.

Upphovsrätten anger vem som skapade ett konstverk, en bok, ett musikstycke, en film och den får man inte sälja vidare enligt svensk lag. I vissa länder får man sälja upphovsrätten och där kan jag köpa upphovsrätten till en bok och ge ut den i mitt namn, som om jag hade skrivit den själv. Det får man inte göra i Sverige.

Copyright är rätten att publicera och sälja ett verk och det får upphovsmannen lov att sälja. Med andra ord, copyright är ett monopol som i de flesta andra branscherna hade förbjudits men som lever vidare i nöjesbranschen.

Om jag laddar ner en olaglig kopia av Mike Oldfields ’Tubular Bells’ hotar jag inte Mike Oldfields upphovsrätt. Det är fortfarande Mike Oldfields ’Tubular Bells’. Jag hotar skivbolagets copyright.

Av försäljningspriset på en CD får artisten c:a 4 – 6%. Dvs. att när jag köper en CD för 200 kr får artisten c:a 10 kr. Hela diskussionen om fildelning går ut på att man värnar om upphovsmännen, som skapar konst men egentligen är det inte de 10 kr man bråkar om, utan de övriga 190 kr som försvinner i hanteringen.

Problemet är att det inte finns en fri marknad i nöjesbranschen och det gör att priserna inte har någon relation till produktionskostnaderna. Observera att vid övergången från LP till CD sjönk produktionskostnaderna med över 30% medan priserna gick upp med c:a 25%. Under övergångstiden fanns samma album både som LP och som CD och då var CD:n 25% dyrare. Samma förhållande råder i filmbranschen mellan VHS och DVD och där var sänkningen av produktionskostnaderna ännu större. Det är bara att inse att nöjesbranschen har haft en fest under 80- och 90-talen men festen är slut.

Om en CD-skiva kostar 39:90 är det ingen som bryr sig om att ladda ner den i MP3-format och bränna den. Kvalitén blir ändå aldrig samma som originalet. Då hade det räckt för att täcka produktionskostnaderna och lämna en rimlig vinst till skivbolaget och artisten hade ändå fått sina 10 kr och sålt en mycket större volym. Jag kan tänka mig att flera skivbolag skulle kunna ge ut Mike Oldfields ’Tubular Bells’ och konkurrera sinsemellan med priset. Mike Oldfield skulle naturligtvis ha sina 10 kr per skiva oavsett skivbolag.

Det är inte fildelningen utan nöjesbranschen som är ett hot mot artisterna och mot konstnärligt skapande.